Thomas Manns frustrerande långa och unika beskrivningar fortsätter och halva boken är nu läst. Man har äntligen fått lite mer kläm på boken och det är inte längre en pina att ta upp romanen och börja läsa. Buddenbrooks håller på att bli riktigt medryckande.
Det var efter Tonys skilsmässa med Grünlich och konsuln Johann Buddenbrooks bortgång som allt började gå utför i familjen. Kanske är det just den dystra stämningen som gör att boken blir intressantare. På något sätt är man mer engagerad i verket när det dyker upp problem och kontroverser. Karaktärerna blir lite risigare och det är oftast nu man kan gå in djupare i de olika personligheterna.
Den nedstämda tiden efter de olika händelserna påverkar alla i familjen Buddenbrooks. Som Lisa berättar klär sig konsulninnan och Tony i svart efter konsulns död och Tony är den karaktäreren som jag finner mest påverkad. Efter bankrutten och den påföljande skilsmässan med Grünlich hjälpte hennes pappa henne väldigt mycket och de fick på så vis en mycket bättre relation än vad de hade i början av boken. Samtidigt som saknaden är stor efter honom, känner sig Tony som en skamfläck i familjen. Släkten Buddenbrooks ska vara perfekt och att skilja sig var något man aboslut inte gjorde. Hennes klagomål forsar fram emellanåt hela tiden, men hon rycker faktiskt upp sig när hennes bror Thomas finner kärleken med Gerda, som är en gammal vän till Tony. Även hennes yngre syster Clara förlovar sig med pastor Sievert Tiburtius och de båda trolovningarna höjer stämningen en aning i familjen.
En konflikt som jag tyckte var väldigt fängslande att läsa var Thomas attityd mot hans yngre bror. Enligt Thomas var det inte Tony som var skamfläcken i släkten, det var Christian. Han tyckte han betedde sig löjligt och gjorde sig hela tiden lustig för att vara umgängets mittpunkt. Hans intressen för teater och resor gjorde honom inte heller till en värdig och respektabel man. Thomas helt enkelt skämdes över honom och förstod inte alls hur folk kunde fatta honom som underhållande. Jag hittade en ganska långt men bra citat från boken, som gör att man verkligen förstår Thomas ogillande för brodern.
"Thomas hade läst en bok, ett historiskt verk som gjort starkt intryck på honom och som han prisade i livliga ordalag. Den osjälvständige Christian, som aldrig skulle ha hittat boken på egen hand men var mottaglig för intryck och öppen för varje påverkan, läste den nu han också, på detta vis förberedd och predisponerad, fann den alldeles underbar, gav så ingående som möjligt uttryck för sina känslor... och efter det var boken död för Thomas. Han talade om den med likgiltighet och kyla. Han låtsades som om han knappt hade läst den. Han överlät åt sin bror att beundra den ensam..."
Thomas får i vilket fall sin vilja igenom när ett långt gräl bryter ut strax efter detta uttalandet. Christian reser till Hamburg för att istället bli delägare för en annan affärsrörelse och lämnar sällskapslivet på klubben där han skulle bli mycket saknad.
Stämningen i boken är nu ganska munter och miljön runt omkring karaktärerna känns trygg och lugn. Till och med Tonys skamfläck håller på att tvättas bort när en ny man dyker upp i hennes liv. En man hon träffat i München och som nu hade rest till Buddenbrooks-huset för att fråga efter hennes hand. Herr Permaneder, faller inte alls Tony i smaken utseendemässigt och hon skäms lite över hans "bonniga" sätt att prata och uttrycka sig. Men under ett samtal med hushållerskan Ida Jungmann, kvällen innan hon ska tacka ja, säger hon "det skall ju ändå bli så", och hon gifter sig för andra gången.
Men det dröjer inte länge innan hennes äktenskap hamnar i katastrof ännu en gång. En kväll upptäcker hon sin make otrogen med deras kokerska och Tony flyr ifrån München med dottern Erika, hem igen. Gråtandes berättar hon den vidriga händelsen för konsulninnan och Thomas, men herr Permaneders sista ord till henne vägrar hon berätta. Men Thomas försöker ändå övertala henne att glömma det som hänt. Jag själv blev riktigt förbannad när jag läste detta stycket! Han ber henne gå tillbaka till en motbjudande gammal gubbe, som nu till och med inte kunnat hålla sina händer i styr, bara för familjens rykte inte ska påverkas. Det var faktiskt första gången som boken fick mig att byta humör helt och hållet, vilket är väldigt positivt och uppmanar mig till att fortsätta läsa.
I alla fall så avslutades Tony Buddenbrooks andra äktenskap efter ett långt och vasst tal med Thomas. Hon berättade till och med senare vad det var herr Permaneder hade skrikit natten hon åkte. Att det var ordet "subba" fick mig att skratta till lite. Tänk vad ordens betydelse har förändrats sen dess. Om någon hade kallat mig eller någon annan subba idag, hade man knappt brytt sig eftersom fula ord är en del av vår vardag. Ganska otäck tanke enligt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar