Rika borgarfamiljer under 1800-talet var mestadels konservativa, detta ser vi även i familjen Buddenbrook. Likt konservativa tänkare under detta århundrade tänkte Thomas Buddenbrook inte bara på de individer som levde – i familjeföretaget tänkte man ofta med ära tillbaka på föregångare, lika självklart som att syftet med företaget mest handlade om att kunna lämna över det i obruten förpackning till nästa generation.
Under 1800-talet var klassamhället aktuellt och de som levde i överklassen hade en tendens att se ner på övriga samt undervärdera dem. Detta faktum är ständigt närvarande i Buddenbrook – roller som ”arma Klothilde” försäkrar detta. Dessutom driver boken med de fattigas sätt att tala samt deras intelligens. Exempel på detta är det enstaka upproret. Efter en replik från gamle konsuln Buddenbrook ger de fattiga efter och gå hem igen.
Man ska vara rik för att räknas i Buddenbrooks.
1800-talet var revolutionernas tid. Upplysningen skapade vetskap om människans värde. Franska revolutionen och den Amerikanska revolutionen förstärkte detta nyfunna människovärde, och överallt i Europa gjorde liberala borgare och även socialistiska bönder uppror och krävde bland annat att representeras i riksdagen samt ses som jämställda. Detta oerhört viktiga faktum syns dock ingenstans i boken Buddenbrooks, undantag det enstaka lite lama upprorsförsöket i staden.
Tre litterära ismer. I boken Buddenbrooks hittar man som läsare tre litterära ismer, alla tre kom på modet under 1800-talet. Ismerna jag pratar om är realism, naturalism och symbolism.
På 1800-talet övergick romantiken till realism, som senare under århundradet fördjupades i naturalism. Realism är att man försöker skildra verkligheten som den är, naturalism är mer att man försöker vara objektiv och vetenskaplig. Som en motreaktion till dessa skapades under 80- och 90-talen symbolism, som var ett sätt att pånyttföda romantiken. Symbolism går ut på att strunta i verkligheten för att i stället skriva abstrakt om känslor, tankar och drömvärldar.
Thomas Mann använder sig mest av realismen och naturalismen i sitt författarskap. Jag har redan berättat att han gärna gör nogranna efterforskningar om ämnet innan han skriver om det. Detta gör att han skildrat verkligheten på ett trovärdigt vis, och jag tycker verkligen att han lyckas med realismen och naturalismen i Buddenbrook. Realismen visar sig i de oerhört detaljerade miljöbeskrivningarna såväl som i det faktum att han skildrar borgarlivet så som det verkligen var i stället för hur det verkade eller såg ut att vara. Naturalismen är mer sällsynt men finns ändå med.
Symbolismen är inte lika förekommande i Buddenbrook, men på var ställen framträder den tydligt. Detta är när man får stiga in i en karaktärs huvud och dess flygande tankar. Jag tycker själv att det är dessa korta och utspridda avsnitt håller läsarna kvar. Utan symbolismen i Buddenbrook tror jag att det skulle vara enklare att förstå en komplicerad vetenskaplig avhandling om människokroppens anatomi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar