Som de sa i radiorogrammet Bokcirkeln kan det vara svårt att relatera till karaktärerna, eftersom de visar få känslor och mest bara bryr sig om pengar. Jag tycker som de, men jag tycker inte det är något problem. Istället koncentrerar jag mig på att lära mig karaktärernas relationer till varandra samt lära mig hur de tänker – det är intressant, väcker många tankar och är för mig en godtycklig ersättning över att kunna känna igen mig och leva mig in i berättelsen.
fortsättning andra uppgiften; miljö, stämning och karaktärsanalyser.
Historien utspelar sig under 1800-talets Tyskland, närmare bestämt i den sprudlande handelsstaden Lubeck. Vi följer de rikaste kretsarna med stadens viktigaste familjer. Jag uppfattar miljön som förvirrande, eftersom varenda liten detalj blir dokumenterad i boken. Miljö- och personbeskrivningarna tröttar ut och gör att texten i stort känns tråkig. Ändå håller boken sina läsare kvar. Varför? För mig beror det på fascinationen över att utforska familjemedlemmarnas relationer till varanda samt att få tillåtelse att dyka ner i vissa karaktärers huvuden. Hela historien utspelar sig i en verklighet oerhört olik denna, och det känns exklusivt att ha en sådan värld så nära till hands. Samtidens människor såg säkerligen den blankpolerade fasaden, nu får vi som läsare av denna bok tjuvtitta bakom den.
Stämningen i boken är kall, och det verkar inte finnas någon familjen Buddenbrooks. Det finns en firma Buddenbrooks, men ingen familj. Jag tror det var Ida Davidsson som sa det först. Firman står över allt, stämningen är alltid ansträngd och formell, även om det är två syskon som samtalar. Dock får man som sagt ibland dyka in i människornas tankar, och då känns stämningen genast lite mer personlig.
Raskt över till lite karaktärsanalyser. Bröderna Christian och Thomas Buddenbrooks såg jag i början som platta karaktärer, förutsägbara och det fanns inte mycket information om dem. Halvvägs genom boken har de dock tillsammans med sin syster Tony klivit upp på prispallens topp tre. Nu lär man sig många nya sidor av de tre syskonen, till på köpet kommer man in i deras komplicerade relationer till varandra.
Thomas Buddenbrooks är den nya konsuln, och han skäms oerhört över sina syskon. Tony anser han vara barnslig då hon helst ägnar sig åt sin favoritsysselsättning att klaga, och Christian framstår i hans ögon som den hemskaste person som möjligtvis går att hitta. I övrigt verkar Thomas Buddenbrooks vara en förståndig och resonlig ung man, men mot sin bror har han så starkt förutfattade meningar att han har svårt att dölja det i sitt annars så effektiva pokeransikte.
Christian Buddenbrooks är vad man i boken kallar en ”svirare”, han bryr sig långt mer om nöjen, och framförallt teater, än om arbete och allvar. Han verkar vara en ödmjuk personlighet som inte drar sig för att bjuda på sig själv för att få omgivningen att skratta. En viktig sak som Thomas finner störande i sin brors personlighet är att han aldrig tycks ta något på allvar.
Christian har sedan länge accepterat Thomas som familjens överhuvud; men detta gör bara saken värre. Det som stör Thomas mest med sin bror är nämligen att han inte kan säga emot eller stå för sina åsikter och kräva mer. Thomas kan tydligt se att det aldrig kan bli någon framgångsrik köpman av denne bror, därför är han för honom bara en svart fläck på familjetavlan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar