Japp

Spurten!
Sista inlägget!
Nu kommer hela knorren!
Men nej, efter ex antal veckor med Buddenbrooks så har inte mycket förändrats. Boken har inte förändrat mitt liv, berört mig eller skakat mig i grunden, jag läste inte ens ut den. Vad nu detta beror på kan man ju fråga sig. Beror det på att genom att läsa en bok i ett skolarbete så förstör du den för all evig framtid? Eller beror det på att boken kanske inte riktigt var ”my piece of cake”?
Kan nog sluta mig till att det är en kombination av bägge. Skolan tenderar till att förstöra de mest underbara litterära konstverk genom att man känner det lilla tvånget hela tiden, kanske är det jag som inte riktigt växt upp? Sen kan man komma till bokens innehåll, som jag skrev i mitt första inlägg så verkar ju inte ”En familjs förfall” så särskilt spännande men till skillnad från då så tycker jag verkligen att boken är tråkig. Om jag hade haft ett helt ledigt lov att ta mig igenom boken så hade jag förmodligen haft andra åsikter.

Men då var vi vid tillfället då vi ska gå igenom boken och se vad vi tycker om den. Vad menar egentligen Mann med Buddenbrooks? Var det hanns sätt att bearbeta sin ungdomstid eller hade han bara tråkigt en regnig söndagseftermiddag? Boken har en känsla av förfall och det är kanske därför jag tröttnar. Det ständiga förfallet är något som hela tiden finns med. Det känns inte som om boken lyfts en enda gång, den är ständigt sluttande. Jag tror att Thomas Mann skulle vilja visa att det är så här det går om man inte respekterar och aktar sina medmänniskor, Klothildes enda roll i boken är att vara ful, fattig och föraktad. Jag tror att detta symboliserar den överhet familjen känner mot omvärlden. Hela tiden så märker vi hur familjen känner sig oövervinneliga och starka, till och med så arroganta att de inte märker sitt nerfall och när den lilla Hanno kommer med i bilden så blir föraktet ett faktum. Och Thomas Buddenbrooks dör av tandverk…

Temat med boken skulle man nästan kunna säga är förakt. Det arroganta sätt som många människor även idag ser på omvärlden. Och där kom vi till punkten om varför boken är viktig idag. Jag tror att idag mer än någonsin så är föraktet för medmänniskor större än någonsin. Att skratta åt de som är lite annorlunda är en del av vardagen och jag ska inte säga inte häller jag gör det men det är fortfarande ett problem. Toleransen i samhället minskar för var dag och jag tror att Buddenbrooks är en bra ögonöppnare för många. Kanske har jag påverkats av denna bok ändå..

Hej då och adjö
Gustaf Uicic Sp08J